Dramatik panik och superglädje
Igår gjorde jag det! Mitt första halvmaraton trail!
Började morgonen med stadig frukost! Ordentligt med kläder, terrängskor, löparväska, extra ombyte, matsäck och annat! Sen bilade vi upp till Båstad! Bra med parkeringar! Sedan promenerade vi ner till tävlingsexpeditionen för att hämta ut startnummer
och nummerlappar! So far so good!
Toabesök och sen vandra upp till platsen där bussarna skulle avgå ( buss till startplatsen hamnen i Torekov) . På väg mot buss inser jag att min nummerlapp är borta😱.
Panik!!! Rusar tillbaka mot toaletter och letar på marken, golven, vasken och överallt där jag kan ha förlagt nummerlappen!
Hittar den inte!! Ingen lapp betyder ingen start!
Rusar tillbaka till tävlingsexpeditionen! Och lättnaden som infinner sig är magisk när en funktionär har min lapp som någon har lämnat in!
Nu kunde jag åter vända tillbaka mot bussarna!
Starten gick kl 12.
Fantastisk upplevelse! Klättrat, studsat, hoppat, lunkat, gått!
Klippor, klappersten, lera, vatten, skog, hav, uppför och nedför!
Tog mig igenom på 3h och 20 minuter!

Så här ser man ut när man springer trail.

Firade med champagne!

Höjdmeter och steg!

Supernöjd på väg hem i bilen!

Äntligen i mål! Trött och lycklig!

Vackert! Här har jag tagit mig uppåt 374 höjdmeter! Är helt slut på bilden!

Havsutsikten var magisk

Jag och mannen i Torekov hamn i väntan på starten!

Dagen efter mat! Kolhydrater!